Jag levde i en dröm

Tankar&Känslor / Permalink / 1
Ibland vill man något så mycket att man glömmer bort att tänka klart. Jag gjorde det. De senaste veckorna har jag tänkt i drömmar, i hopp om att om jag kämpar för det jag vill så blir det så tillslut. Men nu insåg jag att drömmar är drömmar. Det hjälper inte att tänka så, man måste vara realistisk. Allt jag hoppats på gick plötsligt i kras och allt jag hållt uppe humöret med finns inte där längre. Nu är jag förvirrad, rädd för vad som kommer hända härnäst, rädd för framtiden. Jag levde i en dröm där hela min framtid var planerad. Nu är den raserad.

Låt mig få somna om och aldrig mer vakna, för jag vill hitta tillbaka till min dröm
Jag vill leva i min dröm och inte i verkligheten
Låt mig få leva som i min dröm

300109

Tankar&Känslor / Permalink / 0

Min dator meddelade mig att minnet på datorn var fullt så jag satte igång för att rensa den. Musik, program och bilder rensades och det är alltid lika kul att hitta gamla minnen. Men det kan även få en minnas saker man förträngt, försökt glömma. Saker som gör ont.

Ibland mina bilder fanns det massor utav bilder på mig tillsammans med vänner som för inte så längesen betydde så grymt mycket för mig men som idag inte längre finns vid min sida. Vänner är enligt mig en stor del utav livet och jag tror inte någon kan klara sig utan dem. Man behöver dem i alla lägen! En del växer man såklart ifrån men ibland tappar man taget om vänner utan att riktigt förstå varför.. Jag har flera exempel

Jag träffade en person för snart ett år sen som tog en stor plats i mitt liv. Personen förstod kanske aldrig hur mycket h*n betydde men idag tänker jag nästan varje dag på de få minnena vi delade tillsammans. H*n var en person jag kunde snacka med om allt, jag hade kul med personen och litade verkligen på den. H*n var den första av de könet som jag verkligen vågade lita på. Jag fick nästan jämt komplimanger och jag förvånades över hur den här människan kunde vara så underbar. Varje gång jag träffade personen så blev jag helt varm i hela kroppen utav glädje. Jag ville skrika utav glädje, jag var riktigt stolt. Detta var en riktig vän! Jag ville träffa personen oftare och verkligen lära känna på djupet. Jag ville alltid vara vänner. Jag såg denna person som en utav de viktigaste i mitt liv trots den lilla tid vi faktiskt känt varandra. Efter några månader gled vi och efter ett bråk var du borta. Idag klarar jag inte längre att se på de bilder du&jag är tillsammans på. Jag saknar den personen så grymt mycket :( Önskar att det kunde bli som innan...

Det är inte alltid man förstår varför det blir som det blir, ibland är det ens eget fel, ibland den andras. I vilket fall som helst kan man vara ledsen över att vänskapen försvann? någonstans mitt i mellan allt.

En annan person som funnits i mitt liv i flera år och som jag aldrig kommer glömma vill jag både skrika åt och gråta med. En person som får mig känna mig värdefull samtidigt som värdelös. Denna personen kan jag inte beskriva i ord med efter allt vi gått igenom men h*n var en viktig del i mitt liv för några år sedan. Vi byggde upp ett band som vi lovade att ingen kunde ta ifrån oss. Ibland känns det som allt vi sagt genom åren inte betyder någoting för dig, och ibland känns de som de kommer direkt ur ditt hjärta. Vi har bråkat många gånger men varje gång klarade vi det. Gång på gång fann vi varandra igen och lovade varandra att inget kan skilja på oss. Man har ju sitt egna liv men man måste även se till att sköta sina vänner. Vänner är som blommor, de behöver kärlek och vårdnad. Man kan inte bara ta in dem i sitt liv och sedan skita i dem, man måste ta hand om dem och se efter dem efterhand. Det är de denna personen var och faktiskt är grymt dålig på. Jag är väl inte heller världens bästa men jag försökte till en början men gav sedan upp. Precis som i ett förhållande så är man också två personer i en vänskap. Man måste mötas på halva vägen för att det ska funka. Personen jag berättar om mötte mig nästan aldrig där. H*n glömde alltid mig på något sätt. Och att känna sig oviktig och bortglömd utav en person man ser som en utav de viktigaste i ens liv? ni kan ju bara tänka er tanken själva. Det är småsaker som gör de, som att inte bli gratulerad på sin födelsedag på samma sätt som andra vänner blivit för personen. Då känner man sig värdelös, som om inget betydde något. Idag har jag och denna personen knappt någon kontakt, och när vi väl pratar känns det så falskt. En del vänner går det inte att laga förhållandet med, iallafall inte om båda inte ger allt.

Sen finns de de vänner som snackar skit. Hade flertal utav dessa i mitt liv. Man litade på dem och berättade de mesta. Sen glider man lite grann och allt man får höra är skitsnack. Det värsta var när personen man litade på mest svek. Jag förlåter henne aldrig! och jag vet att trots våra långa år utav vänskap? så kommer vi aldrig hitta tillbaka till varandra. Hur ska jag kunna lita? De personer som bara snackade skit finns inte i mitt liv längre och jag finns inte i deras. Trots många minnen tillsammans ser vi varandra idag som främlingar och jag antar att det är bäst om det förblir så.

Vänner kommer och går i livet och det är väl så det är byggt för att vara. Men jag har lärt mig att ta hand om mina vänner och ifall någon känner sig orättvist behandlad osåvidare så ber jag om ursäkt. Jag vill finnas för dem som finns för mig. För en del personer betyder allt för mig. Förlorar jag mina vänner som jag har nu jag så är även mitt liv förlorat.

Så ta hand om era vänner, innan det är försent.

Till top